När jag blev mamma insåg jag att jag stod inför en viktig och stor fråga:

Hur hjälper jag mina barn att växa, förstå sig själva och hitta trygghet i vardagen?

Jag gjorde som många gör… Jag köpte böcker. Många böcker. Jag läste på kvällar och nätter, strök under, lade små lappar mellan sidorna och tänkte: Det här ska jag komma ihåg. Det här vill jag hjälpa mina barn att förstå.

Men när vardagen kom emellan – lämningar, middagar, tvätt, allt det där som gör livet till liv – så var det svårt att få allt att landa. Svårt att minnas. Svårt att få det viktiga att faktiskt användas.

Det var då jag insåg något: Om det ska fungera måste det synas. Det måste vara enkelt. Det måste finnas där – i vår vardag

Så jag började där jag stod. Med post-it-lappar. Små ord och meningar som jag satte upp på kylskåpet, på spegeln, på barnens dörr, i hallen – allt det jag ville att barnen skulle bära med sig.

Och det hände något. Det började fungera.

De små orden som fanns där varje dag blev både tydliga påminnelser i stunden och mjuka, nästan osynliga budskap som sjönk in över tid.

I konflikter, i oro, i glädje – där fanns orden, som små verktyg barnen kunde luta sig mot utan att jag behövde säga så mycket.

Det var så idén föddes – mitt i vardagen. Ur riktiga behov, riktiga situationer och en mammas önskan att göra det viktiga enklare att nå.

Idag bygger allt vi gör fortfarande på samma enkla insikt:

När viktiga budskap finns nära, synliga och tillgängliga – då används de. Och när de används, formas vi. Det är grunden till Kunskapstavlan.

Och det är anledningen till att vi fortsätter skapa, förbättra och utveckla varje produkt med samma omtanke som de där första små post-it-lapparna hemma i köket.